Den 13 juni startade en sedan länge önskad resa till skottarnas land. Vi landade i Edinburgh med stora förväntningar. Vad gör man när man inte kan få hyra en Panhard? Då får det bli det näst bästa en Citroen. Två dagar i staden bjöd på fina hus och samtal med trevliga skottar. Samtalen tycktes aldrig vilja ta slut och som en skottsk parkeringsvakt sa till oss "Vi kan tala för alltid, vi älskar det". 

Vi mötte ett par ifrån Tasmanien i Australien, genast fann vi varandra och vad talade vi om? Jo, bilar, kvällen på the local Pub gav även ett utbyte av nyfikenheten på varandras länder, i ett för oss alla främmande land. 

Färden gick norr ut via östkusten in mot land och över kullar och berg, vilket landskap och vilka vyer! Vi förstod att ni i Sverige hade regn, men vi klarade oss med moln även om de ibland låg lågt. På alla dessa kullar på ca 8-900 meter öh, gick får i tusental. Vi har aldrig sett så många får någonstans där vi varit. Här finns inga sömnproblem, ingen orkar räkna dem alla innan man somnar. Vi såg även Skottlands högsta berg Ben Nevis ibland molnen.

Vi övernattade och somnade vid havet i Nairn med en underbar utsikt från vårt hotellrum. Morgonen därpå hade vi bestämt träff med "Nessie" vid Loch Ness. Tror ni att hon kom? Nej, vi klagade på detta, men fick till svar att hon var lite opålitlig och just nu var hon på semester, typiskt! Vi tröstade oss med att istället besöka destilleriet Tomatin. Här inhandlades lite för kalla vinterkvällar.

På hotellet Falls of Lora i Connel hade vi bokat två nätter, då vi nästa dag hade planerat en resa ut till ön Isle of Skye. Hotellet var som att stiga in i en scen av Downton Abbey. Resan till Skye tog fyra timmar enkel resa på vägar smala som våra småländska grusvägar och hastigheten 60 mph cirka 95 km/tim. Vi höll andan inte bara en gång utan flera, här körde bussar, långtradare och timmerbilar som om de befann sig på autobahn. Vi nådde slutligen Skye och "huvudorten" Portree. Vi vandrade runt i staden och sedan intog vi lunch och en god öl på stadens pub för att sedan starta resan tillbaka till Connel.

Oban blev nästa stopp, där blev det Whiskiprovning (så stavas whiski i Skottland) även här föll Peter för trycket och inhandlade en lokal whiski - Talisker för "vintern". Under resan träffade vi på flera West Highland White Terrier, överallt kunde man inhandla souvenirer med dem på. Vi köpte skottskrutiga täcken till våra westisar, för de får inte dela whiskin med husse.

Ayr en gammal kurort vid Atlanten gjorde vi en snabbvisit i för att sedan ta oss till Fairburns Mauchline, staden där Burns, Englands nationalskald är född. Vi besökte de hus där han och hans familj bott. 

De två sista dagarna var menade för shopping så vi begav oss mot Glasgow. En fin stad med flera stora fina byggnader. De flesta husen i skottland är byggda i sten och sandsten. Sista dagen i Edinburgh blev sightsign och shopping, dottern drog mot Mikael Kors affär och där var det rea, oj, oj, oj.

För er som inte varit i Skottland säger vi bara, RES. Vi har haft en underbar resa, med bra boende, god mat och mycket mat, trevliga möten med nya människor, och en fantastisk natur. Det blir minne att ta fram i vinter när vi skall smaka Whiskin. 

 

Mia Hellström