Hej alla Panhardister.

 

I år tog Panhards världsmöte oss till Bamberg i Tyskland. 10 medlemar ur svenska klubben anmälde sig. Vi fick många positiva reaktioner för att så många ur klubben kom. Per och Barbro körde sin 24 CT, Torsten och Sonia sin Z1 och vi Peter och Mia, vår Dyna X86. Bo och Kertsin och Lennart och Marja körde Citroen. 

Resan startade för oss onsdag eftermiddag från Eneryda tillsammans med Barbro och Per. Vi körde till Trelleborg 22 mil där vi skulle ta färjan till Rostock. Vi blev alla bekymrade och konfunderade av sättet man lastade på bildäck. Efter en god natts sömn vaknade vi på torsdagsmorgonen i Rostock. Vi körde första dagen ca 50 mil genom fantastiska byar och landskap i ett grönskande Tyskland. Fram emot första kvällen fann vi ett Gasthof i Kahla där vi åt en god 3 rätters middag och sedan tog vi en promenad i denna fantastiska lilla stad och en kvällsdrink. Innan läggdags tittade till våra bilar som snällt rullat på hela vägen utan problem. Fredag morgon drog vi vidare och nu förändrades naturen från slätter till berg och dalar. Daisy (vår X86 ) trippade snällt ner för backar på 12 % lutning, men pustade uppför på ettans växel. På toppen av bergen fick vi låta henne pusta ut och svalka ner sig en stund tlilsammans med sin kompis 24 CT. 

Fram emot eftermiddagen kom vi till hotellet "Novum" där träffen skulle vara. Vid anmälan fick vi en väska med flera trevliga saker i. Efter installation på rummet blev det fika och drop in mingel på parkeringen. Bilar och människor från Tyskland, Sverige, Holland, England, Italien, Belgien, Österrike och Frankrike var på plats eller kom under tiden. Kvällen avslutades med drink och buffe. 

Efter en god frukost bjöd lördagen på en tur i bilarna på ca 85 km. Vi besökte slottet Weisenstein ett fint slott som varit med i filmen om De tre musketörerna.  Resan gick vidare på stupande och branta vägar med 10 - 12 % lutning i vacker natur och små pittoreska byar. Vi åt lunch på Brewery pub i Kreuzberg och fortsatte sedan till Bamberg. Vi förstår varför staden kallas lilla Venedig med sina kanaler. Bilarna ställdes upp på torget och som vanligt drog det stor publik. Det blev fri tid i Bamberg och flera gick en guidad tur. Tillbaka mot hotellet var det resa på egen hand. Fram emot kvällen drink mingel och buffe.

Söndag morgon åter en god frukost och check av bilarna och sedan i väg på en tur, den här gången på ca 131 km. Målet var den här gången Rabensteins slott ett slott från 1600 talet som köpts och renoverats upp. Idag kan man även hyra rum där. Vi gick en guidad tur, men såg inga spöken så det är nog ok att sova där. På samma ställe åt vi lunch, korv och sauerkraut det smakade bra. Här fanns även ett falkeri med uppvisning arrangerat för att skydda/rädda fåglar som skadats i t ex trafiken. Efter lunchen tog vi oss mot hotellet på vägar med 18% lutning, tur att vi fick åka med Sonia och Torsten så Daisy kunde vila inför hemresan. På kvällen var det galamiddag med buffe och dryck efter fördrinken och mingel. På kvällens lotteri vann vi bilmodeller. 

Måndag morgon tar vi farväl av varandra för den här gången och hoppas att vi träffas nästa år i Holland. Sonia och Torsten drog mot Wien, Marja och Lennart mot Mainau. Per och Barbro och vi körde norr ut mot Rostock och hemåt. Bo och Kestin körde mot Puttgarden över Danmark och hem. På vägen norr ut fick vi plötsligt punktering. När Peter och Per tittade närmare var det fälgen som spruckit. Vi tackade vår lyckostjärna att det inte hände i de höga backarna vi tidigare kört och på serpentinvägarna. Killarna fixade problemet snabbt och så bar det vidare. Vår första etapp blev på ca 55 mil sedan stannade vi i Wittstock och tog in på hotell Stadt. Wittstock är en stad i forna östtyskland med en fin stadskärna. Trots det gick det att se förfall på bland annat byggnader och vägar, men det arbetas mycket på att restaurera. 

Tisdagen bjöd även den på bra väder. Vi körde vidare mot Rostock och stannade till på Bordershop innan vi körde ombord på båten som skulle ta oss tillbaka till Sverige. 7 timmar senare, klockan 20.00 var vi i Trelleborg, nu återstod bara de sista 22 milen hem. Allt gick bra och hemma ca 23.00 insåg vi att borta är bra men hemma bäst. Framför allt att få sova i sin egen säng. Barbro och Per fortsatte på onsdagen hem till sitt hem. Vi har haft så kul tillsammans och gör gärna om det igen.

Vill sist skicka en tanke och ett stort tack till det tyska teamet som gjorde träffen möjlig. Tack även alla fina nya vänner vi fått ibland er Panardister över hela Europa och sist men inte minst vi ses i Holland pingsten 2018, vi längtar redan.

 

Panhardhälsningar från Mia